I följande, helt sanna berättelse förekommer en del båttermer. För att göra den tillgänglig även för de vars liv ännu inte drabbats av marin terminologi har jag förklarat vissa av begreppen i fotnötterna.
Scenen är som följer: Det är en vacker eftermiddag på senvåren i en småbåtshamn i norra Roslagen. Längs kajen[1] invid mastkranen[2] ligger två segelbåtar[3] förtöjda, väntande på sin tur att masta på[4]. Då den senaste användaren efter avslutat värv lämnar kranen, tar en Albin Viggen[5] bemannad med äldre skeppare och tre raska unga män dess plats. Nästa båt på tur bemannas av undertecknad som nu alltså besitter första parkett för dagens föreställning.
Besättningen skrider till verket. Masten ligger på kajen, klar att hissas upp i kranen. I detta skede finns ett val att ta ställning till: Montera Windexen[6] nu eller när masten är på plats? Fördelen med det första alternativet är att det naturligtvis är enklare, nackdelen är att man riskerar att ha sönder instrumentet under påmastningen, exempelvis genom att stöta masttoppen i kranen. Besättningen som var pragmatiskt lagd övertygade skepparen om att det första alternativet var att föredra vilket efter viss tvekan beviljades.
Sagt och gjort, Windexen skruvades på plats och man började hissa upp masten i kranen. Kort därpå stöttes masttoppen i kranbalken varvid Windexen spreds över båtens däck i ett antal smärre bitar. Undertecknad, som nu satt i sitt väntande fartygs sittbrunn, dolde sina anletsdrag bakom en tidskrift. Skepparen kommenterade med viss vana sin besättnings duglighet och fastställde att det nu är alternativ två som gäller. Han hade nämligen en Windex i reserv, införskaffad med just denna situation i åtanke.
Efter en stund stod masten i stram givakt och stagen[7] anbringades i sina fästen. Här skall vi notera att på den aktuella båttypen är för- och akterstaget av nästintill samma längd, vilket just den här gången skulle visa sig vara av betydelse.
Nu var det dags att klättra upp i mastkranen för att montera Windex nummer två. Givet skepparens förtroende för sin besättning, fann denne för gott att utföra uppgiften själv, varpå han började klättra mot skyn till ackompanjemang av kranens knakande.
Besättningen, av omtanke med sin skeppare, justerade båtens förtöjningar så att masten skulle komma så nära mastkranen som möjligt. Detta lyckades och masten befann sig nu väl inom skepparens räckhåll mitt för kranbalken.
Då skepparen avslutat sitt arbete och befann sig på nedväg längs kranstegen, bestämde sig en av hans raska matroser att kliva ombord på båten i något ärende. Klivet ifråga utfördes från kajkanten ner på båtens däck. Nu är inte en Albin Viggen någon större finlandsfärja och ett dylikt kliv av en fot med vidhängande matros är mer än nog för att bringa flytetyget i krängning, vilket nu skedde. Åtta meter ovan matrosfoten ledde krängningen till att masttoppen återigen kom i omild kontakt med kranbalken vilket gav upphov till dagens andra skur av plastfragment.
Skepparen höll en kort men kärnfull utläggning för och mot sin besättning, alltmedan undertecknad på mycket nära håll skärskådade sin tidskrift. Er skribent är inte bekant med skepparens alla adjektiv men andemeningen var ändå tydlig.
Efter att ha lämnat Windexfrågan därhän samt flyttat båten några decimeter ur vägen för kranbalken, skred skepparen och hans besättning till verket med att montera bommen[8]. Strax efter att arbetet påbörjats kom det till ett abrupt halt i och med frasen ”Skepparn, bomfästet sitter på framsidan av masten…”
Besättningen hade lyckats med konststycket att montera masten bak och fram. Ungefär här valde undertecknad att bege sig ner under däck och kan inte vidare redogöra för detaljerna mer än att det från här och framåt huvudsakligen var skepparen som stod för ordandet. När er skribent senare tittade upp, hade flytetyget med besättning lämnat krankajen till förmån för nästa spekulant.
[1] Kaj, ej att förväxla med kaja; En rak, i regel konstgjord kant där terra firma upphör. Passeras kanten till fots blir man blöt.
[2] En kran (byggnadsverk, ej fysionomi) i anslutning till kajen, försedd med ett vajerspel för att lyfta på och av master från båtar.
[3] Flytetyg med vindkraft som primär kraftkälla. Känns igen på att tygstycken spänts upp över densamma under färd.
[4] Process som syftar till att anbringa masten, den lodräta pinnen på flytetygets ovansida, på en segelbåt.
[5] Specifikt flytetyg av typ segelbåt, se skiss.
[6] Naviska för vindflöjel, en speciellt utformad sådan, avsedd att monteras i masttoppen. Mycket ömtålig.
[7] Vajrar som förbinder masten med båtens däck och gör att man slipper balansera för att masten ska stå kvar.
[8] Den horisontella pinne som i sin ena ände är fäst vid masten.
Fanskaparens kåserier 