Fanskaparens kåserier

Det sägs att med ålder kommer visdom. Sven tänkte att möjligheten för all del fanns men någon garanti hade han inte sett till eller märkt av. Han kunde räkna upp åtskilliga åldersstigna individer han stött på genom årens lopp som tycktes ha somnat i kön till där bondförnuft delades ut. Snarare var han av uppfattningen att omdöme kommer av erfarenhet. En besvärande hake var dock att erfarenheternas införskaffande ofta förutsatte en avgrundsdjup brist på just omdöme, något han i sina yngre dagar kunde stoltsera med i en lång rad sammanhang.

I sin ungdom hade Sven enligt egen uppfattning varit en skötsam ung man, inte alls som sina jämnåriga kamrater i vars sällskap han tillbringade en betydande del av sin uppväxt. Ur sin minnesbank, till vars ofelbarhet han hyste den yttersta tillit, kunde han framhålla en lång rad episoder som visade på hur bekantskapskretsen gjorde erfarenheter vars värde starkt kan ifrågasättas medan Sven såg på i häpnad och förundran.

Då han fann sig gående uppför Drottninggatan insåg Sven att han för en god stund sedan hade passerat målet för sin vandring, nämligen det lokala snabbköpet där han skulle förvärva vad som skulle utgöra morgondagens middag. Han lät sig dock inte nedslås utan tänkte godmodigt att det ju var en fin kväll såhär i oktober och att en lite längre promenad inte skulle göra honom illa. I detta sinnelag fortsatte han uppför Carolinabacken där han en kort stund stannade och betraktade platsen där hans cykel för många år sedan försvunnit för att en stund senare återuppstå som genom ett mirakel.

Sven hade varit på väg hem en sen kväll då hans cykelfärd fick ett abrupt slut när en buske attackerade från hans högra sida. Efter en stunds åkallande av diverse gudomar som sällan figurerar i den teologiska debatten hade Sven med viss möda rest sig och med bestörtning konstaterat att hans cykel inte längre fanns med honom. Spejande i alla väderstreck efter den lömska tjuven såg Sven för sin dimmiga blick endast folktomma och tysta gator i den gamla universitetsstaden. Han förundrades över den kvickhet tjuven uppenbarligen besatt och hur han måste ha legat i bakhåll för Sven, med ovannämnda buske som medbrottsling. Medan han begrundade prospektet att nu tvingas ta sig hem till fots såg Sven att det visserligen låg en cykel vid hans fötter. Han kunde dock raskt konstatera att denna cykel inte kunde vara hans. Sven hade naturligtvis en tydlig bild av hur hans cykel var beskaffad, framförallt var han så säker man kan vara på att hans cykel stod upp, inte som denna okända tingest som nu iakttog låga ställningar framför hans under smutsen välputsade dansskor. 

Sven delade minsann inte den mystiske tjuvens moraliska utrymme så att tillgripa denna cykel kunde det inte bli tal om. Istället började han resolut att traska den långa vägen hem genom natten. Väl hemma en längre stund senare begrundade Sven bittert cykelstället bredvid porten där en plats gapade tom. Ett par av de andra cyklarna hade på något sätt bringats ur sina hållare och låg nu på marken vilket fick Sven att för en kort stund begrunda gravitationens inverkan på lösa objekt. En tanke slog honom, som den lärde empiriker han var, att det fanns ju en avlägsen möjlighet att den liggande cykeln han av en slump tidigare påträffat trots allt kunde vara identisk med hans egen, varpå han vände på sina slitna klackar och gav sig av för att undersöka saken.

Efter att ha begrundat denna erfarenhet svängde Sven höger i toppen av backen för att åter styra färden mot snabbköpet och passerade snart Åsgränd där han mindes hur han i sällskap med likasinnade hade vistats en kväll för länge sedan, letandes efter en berömd katt. Anledningen till, och omständigheterna kring detta var oklara men han mindes hur sällskapet efter en stunds resultatlöst sökande samlades i en ring för att rådgöra om saken. En av herrarna var historiekunnig och lade fram hypotesen att den legendariska katten måhända nu var avliden, då katter i allmänhet sällan når någon högre berömmelse under sin levnad och att sökandet den aktuella aftonen därmed torde vara hopplöst.

Medan den nya insikten om läget sakta sjönk in i sällskapets medvetande, gjorde herrarna vad de ansåg vara det enda rätta i en dylik situation. Ur deras strupar steg en högtidlig sång upp mellan grändens fasader, en sång vars text i korthet behandlade herrarnas egen förträfflighet och som nu framfördes med magstöd. Detta föranledde en av de boende att öppna ett fönster och göra sin ofördelaktiga syn på ungdomar i allmänhet och studenter i synnerhet klar för den lilla kören. Denna gavs för övrigt ett särskilt omnämnande i det sista stycket av mannens jeremiader i vilka även ordningsmakten förekom. 

Sven hade nu marschmålet i sikte och letade i fickorna efter den inköpslista han färdigställt inför uppdraget. Han kunde snart konstatera att listan inte stod att finna och drog sig till minnes hur den hade legat på köksbordet när han klädde sig samt att han då inte hade tagit den och lagt den i fickan som det var tänkt. Påtagligt belåten över att hans minne inte heller denna gång svikit honom, stegade han full av tillförsikt in i butiken för att göra inköpen efter eget huvud. När han kort därefter befann sig framför den unga kassörskan, lyckades denne dock blotta en liten spricka i Svens oklanderliga självbild när hon meddelade vad han hade att erlägga för att fullfölja affären. Famlande i fickorna mindes Sven bilden av hur han efter att ha påmint sig själv om att inte glömma inköpslistan, drog på sig en jacka som inte var densamma han burit dagen innan. Just här och nu skilde sig de två jackorna åt på en avgörande punkt. Den ena innehöll Svens plånbok, den andra gjorde det inte. Sven förklarade vänligt att han enbart varit intresserad av att veta den totala kostnaden för det inköp han avsåg göra vid ett senare tillfälle och gav sig därmed av hemåt. 

Du har glömt din plånbok och papperslapp

Du grånande man mitt i livet

Nu går du tomhänt från handlarns trapp

Fast du mindes vad där stod skrivet

Vad var det du mindes, var det då eller nyss,

Vad var det du tog för givet?

Hur ser du idag på ungdomens hyss,

Du grånande man mitt i livet?